I gränstrakten mellan Kil och Forshaga, uppe på Skottaberget i Forshaga socken söder om gården Piskenhus, ligger de s.k. Ättehögarna (i folkmun kallade ”Ätterösera”).
Koordinater 59° 32’ 11,88” N och 13° 26’ 15,50” Ö
Det är två gravrösen från bronsåldern, alltså någon gång från tiden mellan 1500 – 500 f.Kr. Strax väster om rösena stupar berget ner mot sjön Norra Hyn.
Man tar sig till Ättehögarna genom att följa den 2 km långa Ätterösleden, som börjar vid viadukten över väg 62, strax innanför porten till Sisugården i Forshaga.
På Riksantikvarieämbetets fornsök kan man läsa att röse nr 1 (Forshaga 1:1) har en diameter på 15 meter och en höjd på 1,6 meter. Själva stenarna är mellan 0,2 – 0,6 meter stora och en del av dom är skarpkantade.
Röse nr 2 (Forshaga 1:2) ligger 10 meter NV om röse 1 och är 11 meter i diameter och har en höjd på en till en och en halv meter. Stenarna är lika stora som i röse 1, men här är många flata. I det här röset har någon grävt en grop i mitten (5 x 1,5-2,5 meter stor och 0,3-0,5 meter djup) och ytterligare en grop i SSV kanten. Den gropen är 1,5 meter i diameter och 0,3 meter djup.
Rösena restaurerades 1938 av hembygdsföreningen genom överlärare Harald Bäckmans försorg. 1962 års fornminnesinventering tyckte att restaureringen hade blivit osakkunnigt utförd.
Tyvärr gör träden i bergsbranten att det är lite svårt att kunna ta del av utsikten över Kilsbygden, men man kan skymta bl.a. Apertin och Lökene mellan trädstammarna.
Enligt Erik Fernow trodde man förr i tiden att rösena var gamla förfallna fästningar (eller ”förfallna skansar” enligt P. Björkman), men Fernow berättar att han i det ena röset ”funnit en väl murad grav”. En viss herr fänrik Hans Hjerta hade visat Fernow Ättehögarna. Djurklou skriver om Fernows upptäckt av den murade graven och berättar vidare ”hvars hällar sedermera blifvit bortförda”.
Över berget gick den s.k. Skottstigen som förenade Kilsbygden och Forshagabygden. Vid foten av berget passerade den gården Piskenhus.
Fler bilder
Källor:
Bidrag till Westra Wermlands antiqvariska topografi, N.G. Djurklou, 1867 (nytryck utgiven av Värmlands fornminnes- och Museiförening, 1956).
Notis i tidskriften Skärvan, nr 2, 2011 (Värmlands arkeologiska sällskap).
Riksantikvarieämbetets fornsök.
Beskrivning över Värmland, Erik Fernow, 1773 (nyutgåva med kommentar av Arvid Ernvik, 1977).
Beskrifning öfver Wermland, P. Björkman, 1842 (nyutgåva av Daniel Toijer, 1945).
Berättelser öfver en resa i Vermland sommaren 1845 (utgiven samt försedd med biografisk inledning och register av Ernst Nygren, 1915).
